Många bäckar små – PantaPå

Min kära syster tipsade mig om den här appen som ger mig poäng på (nästan) allt jag ändå går till återvinningen med. Nu har jag lite tur som bor i ett hyreshus med egen sopsortering så jag kan scanna allt innan jag går ut med det och sedan bara slänga som vanligt när jag väl är på plats. Jag har själv registrerat in botadshusets återvinning vilket var en enkel procedur.

Om du lämnar ditt skräp på vanlig återvinning så kan du förbereda hemma och scanna allt, men väl på plats får du scanna en slumpvis vald förscannad produkt som bevis på att du faktiskt har dom med dig. Inte så svårt, eller hur?

Vad väntar du på? Ladda hem appen och kör igång!

Sashikostygn

Många tror att jag syr stygn för stygn när jag syr mina små stygn, men sanningen är den att jag trär nålen upp och ner ganska många gånger innan jag trär den helt igenom. Kors och tvärs… Sashikostygn är ju egentligen det stygn som vi i Sverige kallar för tråckelstygn. Här har det nog däremot inte varit använt så ofta som dekorativt stygn utan just för att tråckla ihop olika tyger, men det är bara fantasin som sätter gränser.

Ett nytt kapitel; ett friare liv

Mitt mål har länge varit att få mer tid för mig själv och mitt hantverk. Nu har jag äntligen tagit steget och sagt upp mig från ett jobb som fullständigt splittrat min vardag vilket inte mitt hjärta mått så bra av. Nu ger jag mig själv den bästa gåvan av alla; mer tid till mitt hantverk. Om jag vill. Annars kan jag alltid sitta i min soffa och sparka mig trött, titta på film och käka praliner!

Ett stort tack till mina kollegor som jag lärt känna under året. Tack både för den fina och väldigt oväntade avskedspresenten, men också tack för allt trevligt samarbete och allt ni lärt mig under året som gått. Jag kommer sakna er massor!

Jag kommer också sakna ”de gamla”. Under året som gått har jag arbetat på ett boende för dementa äldre personer och de har varit helt underbara! Ibland arga och tvära för att i nästa sekund tala om för en att man är en ängel… Så mycket känslor som rusar runt i mig nu när jag inser att jag förmodligen aldrig mer kommer träffa någon av dom… En del ”försvann” redan under året medan jag var där och trots att de var gamla så har det varit lika sorgligt varje gång någon lämnat jordelivet, men det har ändå varit en tröst att de varit just gamla…